Jag har beslutat mig för att sluta som ordförande för Lärarförbundet Filipstad

Jag har beslutat mig att sluta som ordförande för Lärarförbundet Filipstad och samtidigt lämna samtliga övriga förtroendeuppdrag med förhandlingsmandat för lokalavdelningen i samband med nästa termins inträdande. Skälet är enkelt och allt börjar i en uppfattning om vad som är det effektivaste sättet att hantera en motsträvig motpart på, alltså en sådan som Filipstads kommun har varit.

Facklig verksamhet är resultatinriktat – att skapa de bästa förutsättningarna för medlemmarna – och det är via kompromisser som man når framgång. Kompromissande är faktiskt ett avancerat sätt att samarbeta på och förutsätter en del viktiga saker, ex. tilltro till att de överenskommelser man träffar hålls av motparten, men även en tilltro till att grundläggande regler respekteras. Det krävs en form av rimlig förutsägbarhet av motparten. I praktiken handlar det om att lag och avtal ska respekteras. Det har väl diplomatiskt uttryckt, varit lite si och så med den saken från kommunens sida.

När jag går in i ett samarbete, vilket som helst, agerar jag lite enkelt uttryckt utifrån en teori som kallas ”Lika för lika” eller ”Tit for Tat”, vilken kan beskrivas som att alltid samarbeta första gången och sedan upprepa motpartens drag nästa gång. Det betyder att om kommunen exempelvis försöker strunta i en viss regel samarbetar jag inte nästa gång, om de däremot följer regeln, samarbetar jag nästa gång. Det tydligaste exemplet är när Lärarförbundet stängde förskolan Björnen våren 2011, vilket endast kan beskrivas som en arbetsmiljökollaps från kommunens sida. Det ironiska i sammanhanget är att kommunen hade antagit en ny arbetsmiljöpolicy fyra och en halv månad tidigare. En arbetsmiljöpolicy som är riktigt bra.

Principen Tit for Tat har alltså fördelen att goda insatser alltid "belönas" och mindre goda insatser "straffas". Och det är denna princip som har visat sig mest effektiv som samarbetsprincip.*

När Filipstads kommun visade sig offensiv och ansökte om fler förstelärare än vad som tilldelats kommunen förra våren, tyckte vi det var riktigt bra och gav vårt oreserverade bifall, men när kommunen i all hemlighet hade omvandlat chefsskapet för grundskolan, från att vara en anställning till inköp som konsulttjänst, brast kommunen grovt när det gäller samarbetet. Att vi upptäckte det av en slump, gjorde inte saken bättre.

Det finns en räcka regler som en arbetsgivare måste iaktta när tillsvidaretjänster omvandlas till konsultinköp och när kommunen struntade i dem blev den hårt kritiserad av oss. Att kritisera kraftigt eller ge ordentligt bifall kan ses som en variant på icke-samarbete eller samarbete.

Hösten 2013 innebar att vi kritiserade kommunen för en räcka saker: anställning av obehöriga när det fanns behöriga att tillgå, vi kritiserade även kommunen för att inte förstelärarna blev tillsvidaretjänster, att skolutvecklingsprogrammet var diffust, att tjänstetillsättningar genomfördes där meriter stärkes via hörsägen. Men vi kritiserade inte enbart, utan även berömde kommunen när den bestämde sig för att göra om och göra rätt när det gällde rekrytering av behörig personal.

Kritiken framfördes mestadels genom att vi uttryckte en position genom något som kallas "protokollsanteckning". Det är en inlaga som skrivs och bifogas ett protokoll om någon part anser att protokollet inte är tillräckligt bra. (Dessa finns i slutet av den föregående länkens dokument.) Protokollen i det här fallet skrevs vid möten som vi hade med förvaltningsledningen och protokollen skulle sedan skickas vidare till politikerna i nämnden. De är alltså viktiga påverkanskanaler, åtminstone hade jag den uppfattning då, vid den tidpunkten.

Det riktigt problematiska inträffar emellertid när vi, återigen av en slump, upptäcker att våra inlagor har stoppats undan i en pärm eller när protokollen inte ens har skickats till nämnden under nästan ett helt år. De var alltså inte ens diarieförda, trots att det var inkomna och upprättade handlingar. Då bröt kommunen verkligen mot allt som heter samarbete. Det hela kan jämföras med att en klagomålsbrevlåda regelmässigt töms i en papperskorg. Om detta skrev jag i ett nyhetsbrev tidigare i våras.

I det här sammanhanget blev jag klart förbryllad över att ingen politiker i nämnden reagerade och inte ens frågade efter protokollen. Betyder det att allt en är charad? Vad säger du Torbjörn Parling, struntar ni i oss egentligen? 

Ytterligare problematiskt blir det när vi inte ens får reda på vilka lärare som anställs i kommunen. Det här är en uppräkning av en räcka många små och större fel som sammantaget blir ett riktigt stort fel; och det gör saker och ting i förlängningen problematiska för lärare och skolledare. Till slut surnade jag till ordentligt och gjorde en JO-anmälan att vi inte fick ut handlingar som vi hade begärt.

Nu har vi kommit till en punkt där kommunen uttryckligen säger att den vill samarbeta med oss. Den har förstått att det är problematiskt att köra ett race utan att ha med sig den största personalorganisation som Lärarförbundet är. Och det är något riktigt bra och vi står inför förhandlingar i ämnet.

Jag inser emellertid de bästa förutsättningarna för samarbete är om inte jag är med på den resan. Allt för mycket av kritikens formulering är kopplat till  mig personligen. Därför kliver jag av från mina samtliga uppdrag som är knutna till Lärarförbundets Filipstadsavdelning, som innebär någon typ av maktposition i organisationen, i och med höstterminens inträde. Det är möjligt ett oväntat drag, men ibland är den bästa samarbetsprincipen att låta någon annan sköta butiken. Dessutom har jag kalkylerat med det hela tiden, eftersom jag i grund och botten har haft ett whistleblower-beteende, och sådant brukar sällan ge personliga favörer. Däremot kan förhållandena bli bättre, genom att saker och ting styrs in på en ny väg och jag konstaterar att Tit for Tat troligen har fungerat som strategi.

Nåväl, fram till semestern kommer jag ägna mig åt några förhandlingar, att summera min ordförandetid på olika bloggar, samt städa skrivbordet.

Framtiden då? Jo, den är öppen, i alla avseenden. 

Torbjörn Strömberg, ordförande för Lärarförbundet Filipstad (en stund till)

* För att förstå Tit for Tat krävs det lite arbete och den går på tvärs mot uppfattningar om att vända andra kinden till, eller att man inte vill visa sig lika usel som motparten. En beskrivning som utvecklar ytterligare hur jag resonerar hittar man via denna länk. (2014-06-13)