Året som gick

Året som gick hade sina poänger. En av mina favoriter är från Lärarförbundets kongress 9-12 november och då i synnerhet invigningsunderhållningen och de därtill kopplade talen. I filmen här nedan talar Jan Björklund lite om ditten och datten, precis som man kan förvänta sig av en utbildningsminister och det är väl helt i sin ordning. Emellertid, det som jag minns starkast från kongressen är två saker, som faktiskt bildar en sak. Den första finns 2o minuter och 43 sekunder in i filmen och är ett potpurri av ABBA-låtar. Lyssna och njut av det! Den andra saken börjar 1 h 23 minuter och 24 sekunder in i filmen och i synnerhet avsnittet som är mellan 1:23:50-1:24:05 är intressant. (Om inte filmen funkar kan du klicka här!)



Hängde du inte med? Då saknar du sannolikt viss baskunskap, vilken du kan få via följande fyra länkar:
ABBA
Benny Andersson
Take a Chance on Me
Och den sista och problematiska länken.

Jag inledde detta blogginlägg med att jag tänkte på två saker, som skulle bli en. Viken är det då? Jo, det var - struntprat.

Helt plötsligt känns låten som tar sin början 19 minuter och 15 sekunder in i filmen här ovan mycket passande.

Artikel på Second Opinion

I dag har jag en artikel på Second Opinion "TT flyr sitt ansvar efter medieexperiment". Jag har fått en del kommentar på den redan och jag ska besvara dem alla, så fort tiden medger. Dessutom ska jag lägga ut allt material om experimentet, men tusan vad krångligt det är. I går och i dag är jag inte helt vän med blogger. Men det löser sig nog.

En förlämpning av barn, föräldrar och personal

De senaste veckorna har varit mycket trevliga. När jag ser reaktionerna på källkritiksexperimentet dyker det i stort sett varje timme upp något nytt och intressant. Senast i går kunde jag läsa hur Mediakompass i skolan hade formulerat ett tämligen detaljerat lektionstips utifrån vårt mediaexperiment. Det är smickrande, samtidigt som en känsla av absurditet smyger sig på. Eller så handlar det om ovana att se sig själv behandlad på detta sätt. Men i onsdags blev verkligheten konkret och tråkig. En medlem i Lärarförbundet tog kontakt med mig och ville diskutera och visa något. Och när jag mötte medlemmen blev jag fullständigt förfärad. Det som står i Värmlands Folkblad i dag är sant. Jag blir så ledsen. Den var min dominerade känsla i går.

Korrespondens kring källkritiksexperimentet

Just nu är det så mycket korrespondens kring runstensexperimentet att jag inte hinner uppdatera bloggen i rimlig takt. Men det kommer, bland annat om en oväntad påringning från SVT.

Pausunderhållning "Hur vi gjorde runstenen!"

När det väl var bestämt att vi skulle göra en runsten återstod frågan: Hur? Svaret var enkelt funnet. Efter någon minuts googlande hittade vi Riksantikvarieämbetets hemsida där de har en egen Runskola. Så bra! Nu fick vi nästan alla upplysningar vi behövde, men bara nästan. Runskolan ger inga tunga instruktioner till hur man gör runor på en sten, istället finns det en länk till hur man gör en märklapp. Det kan i och för sig vara kul att göra, men någon riktig stuns i en märklapp, det är det inte. Nåväl, Riksantikvarieämbetet har ordning på webben och länkar på sin besöksinformationssida för Birka och Adelsö till Kalle Runristare. Nu visste vi hur vi skulle göra. Dessutom fick vi reda på att det finns samtida runstenar - alltså att alla runstenar är inte fasta fornlämningar. (Riksantikvarieämbetets hemsida rekommenderas verkligen. Den är jättebra.)

Resten av runstenstillverkningen var tämligen trivial.

a) Stenen hämtades från Gåsgruvan där Spångbergsgymnasiet har en del av sin bergtekniksutbildning förlagd.

b) Stenen transporterades till skolan och byggprogrammets lokaler.

c) Eleverna bestämde vad som skulle stå på stenen. (Jag blev inte helt förtjust i texten, men när jag såg den så var det lite väl sent. Man kan ju inte tusan be dem sudda när det är hugget i sten. Men det spelade egentligen ingen roll för källkritiksexperimentet.)

d) Runorna höggs in med hjälp av vanliga huggmejslar.

Totalt tog runstensproduktionen i runda slängar tio timmar att göra.

Del 1 av hur vi fick runstenen att bli en nyhet. Dags att plantera

I korthet hände följande:

Hösten 2010

1. En runsten tillverkades, vilket egentligen hörde till kursen Svenska Bs språkhistoriska moment.

Den 24 mars 2011

2. Klockan 9:09 blev blocketannonsen publik.

3. Lektionen i svenska mellan kl 10:00-11:00. Två anonyma tips till Värmlands Folkblad och Aftonbladet. (Här missade vi att göra skärmdumpar. Attans också!)

4 Lektionen i svenska mellan kl 10:00-11:00. Öppet tips till Radio Värmland via deras Facebooksida för "Morgonradion". (På Facebook är tiden för tipset angivet till 24 mars kl. 2:46.)

5 Lektionen i svenska mellan kl 10:00-11:00. Öppet tips till Filip Kowalski, journalist på Filipstads Tidningen, via ett Facebookmeddelande.

6. Kl 11:09 Svar från Elisabeth Nilsson på blocketannonsen.

7. Kl 11:16 Svar från Bengt Höglind på blocketannonsen.

8. Kl 21:13:48 Anonymt inlägg på webbtidningen Filipstad i Folkmuns "Snackhörnan".

Den 25 mars 2011

9. Kl 5:19:15 SMS till Radio Värmland.

10. Kl 5:20:38 SMS till Värmlands Folkblad.

Nu satt Värmlands Folkblad, TT och Radio Värmland på kroken.

DN ringde och väckte mig...

I morse ringde DN och väckte mig kl 9.40 och frågade om jag var den Torbjörn Strömberg som tillsammans med byggelever i Filipstad hade annonserat ut en runsten på Blocket.

- Jo, det är jag, svarade jag med oharklad röst.

Samtalet resulterade i en artikel Runstenen som skulle begravas i potatislandet. Men det är inte det enda som har skrivits om runstenen. Sedan fredagen den 25 mars har en historia om en manlig filipstadsbo som vill sälja ett fornminne cirkulerat mer eller mindre viralt i massmedia. Uppgifter om kön, bostadsort och runstenens ålder förekommer inte i blocketannonsen utan det är något som har konstruerats av VF, Radio Värmland och TT.

Tidigare på förmiddagen sändes i P1 radioprogrammet Medierna ett inslag som berättar den källkritiska historien.

Under dagen kommer jag att börja publicera allt grundmaterial, i en första och lätt redigerad version. Redigeringen består i att jag kommer hemlighålla ett antal personers namn under några dagar, eftersom jag först vill meddela dem om mitt tilltag. Skälet till att jag publicerar materialet är för att göra det lätt tillgängligt för framförallt lärarkollegor, som kanske inte själva har varken tid eller lust att göra något motsvarande, men ändå vill få tillgång till ett dokumenterat exempel.

Intervjuad av Radio Värmland

För en timme sedan ringde Radio Värmland och ville intervjua mig med anledning av Skyddskläderskalendern och ett uttalande Lärarförbundet gjorde förra veckan. De hade antagligen läst Filipstads Tidning, som gjorde en ganska stor grej om det i dag. Det är rulle på frågan igen. Emellertid visste inte reportern riktigt hur den tekniska apparaturen fungerade, så hon ringde flera gånger för att göra om intervjun. Det gjorde mig inget. Hon var trevlig. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=4422654 (När jag läser om detta inlägg, efter att det har gått en halv vecka, blir jag fundersam. Varför var jag tvungen att påpeka att det var en kvinnlig reporter som inte lyckades hantera den tekniska utrustningen? Jag är inte helt bekväm inför mina egna tankar.)

När blir det lönsamt?

Jag dristade mig till att räkna. Om en gymnasielärare år 2009 tjänade i genomsnitt 27300 kronor per månad och en fordonsförare 23300 kronor per månad, skiljer det 4000 oskattade kronor. Om gymnasieläraren dessutom behöver betala ett studielån på kanske 1600-1700 kronor per månad betyder det att skillnaden mellan gymnasieläraren och fordonsföraren krymper till 2300 oskattade kronor per månad. Frågan är då hur lång tid det tar för gymnasieläraren att ta igen de förlorade årsinkomsterna?

Vi har alltså följande uppgifter:

• Fordonsförarlöner under fem år är = 23300 x 12 x 5 = 1398000 kronor.
• Mellanskillnaden gymnasielärarlön och fordonsförarlön = 2300 kronor per månad.

Med dessa uppgifter framgår det att det tar lite mer än 600 månader att tjäna in de förlorade årsinkomsterna. (1398000/2300 = 608 månader = 50,7 år) Det känns som om det är lite väl lång tid.

Detta sätt att räkna på är naturligtvis grovt tillyxat och tar inte hänsyn till löne- eller ränteutveckling eller inflation, men ger ändå en god fingervisning om att det är en mycket dålig affär att studera till lärare.

Siffrorna är ungefärligen mina egna och jag har faktiskt en gång i tiden arbetat som bussförare. Insikten att det inte lönade sig dåligt att utbilda sig till lärare, skulle naturligtvis kunna göra mig bitter. Men det är jag inte. Det lönar sig inte, det heller.