Pausunderhållning "Hur vi gjorde runstenen!"

När det väl var bestämt att vi skulle göra en runsten återstod frågan: Hur? Svaret var enkelt funnet. Efter någon minuts googlande hittade vi Riksantikvarieämbetets hemsida där de har en egen Runskola. Så bra! Nu fick vi nästan alla upplysningar vi behövde, men bara nästan. Runskolan ger inga tunga instruktioner till hur man gör runor på en sten, istället finns det en länk till hur man gör en märklapp. Det kan i och för sig vara kul att göra, men någon riktig stuns i en märklapp, det är det inte. Nåväl, Riksantikvarieämbetet har ordning på webben och länkar på sin besöksinformationssida för Birka och Adelsö till Kalle Runristare. Nu visste vi hur vi skulle göra. Dessutom fick vi reda på att det finns samtida runstenar - alltså att alla runstenar är inte fasta fornlämningar. (Riksantikvarieämbetets hemsida rekommenderas verkligen. Den är jättebra.)

Resten av runstenstillverkningen var tämligen trivial.

a) Stenen hämtades från Gåsgruvan där Spångbergsgymnasiet har en del av sin bergtekniksutbildning förlagd.

b) Stenen transporterades till skolan och byggprogrammets lokaler.

c) Eleverna bestämde vad som skulle stå på stenen. (Jag blev inte helt förtjust i texten, men när jag såg den så var det lite väl sent. Man kan ju inte tusan be dem sudda när det är hugget i sten. Men det spelade egentligen ingen roll för källkritiksexperimentet.)

d) Runorna höggs in med hjälp av vanliga huggmejslar.

Totalt tog runstensproduktionen i runda slängar tio timmar att göra.