De skolpolitiska inspelen duggar tätt och blir allt mer fokuserade på konkreta skolfrågor. Jag känner att det saknas respekt för nya skollagen och då i synnerhet för Kap 1. § 5 sista stycket: "Utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet."
lördag 16 februari 2013
onsdag 13 februari 2013
Oförmåga att ta ställning
(Nedanstående inlägg skulle jag ha önskat att jag kunde lagt in på Lärarnas yrkesetiska råds eget diskussionsforum, men den funktionen fungerar inte, och jag har påtalat det ett par gånger. Jag har egentligen inte lusta att driva diskussionen via den här bloggen, men frågan är för viktig för att jag ska avstå.)
Jag läser Yrkesetiska rådets pressmeddelande, med anledning av en artikeln i söndagens SVD, där det diskuteras om sexuella och romantiska relationer mellan lärare och elev.
Diskussionen som sådan är inte ny. På rådets eget diskussionsforum förekom en liknande, och märklig, diskussion hösten 2011. Och redan 2008 deltog rådet i ett radioprogram om ämnet "Förbjuden kärlek?"
Jag reagerar mycket starkt på rådets oförmåga att ta ställning i frågan, trots att pressmeddelandets rubrik antyder något annat “Lärarnas yrkesetiska råd stödjer inte lärare som har sex med elever”. De skriver (min numrering):
1. "Lärare bör agera på ett sådant sätt att man inte kan ifrågasätta deras yrkesetik."
2. "Det innebär bland annat att lärare har skyldighet att skydda elever mot skada och kränkning, att upprätthålla förtroendefulla relationer med sina elever och att inte låta sig otillbörligen påverkas vid bedömning och betygsättning."
3. "Allt detta kan ifrågasättas om en lärare har en sexuell relation med en elev,"
4. "men det är samtidigt inte en självklarhet att så är fallet. "
Punkterna 1-3 hänger ihop, men när punkt 4 adderas blir allt mycket otydligt. Menar rådet att det finns situationer där det är helt OK med en sexuell relation mellan elev och lärare på ungdomsgymnasiet? I så fall bör dessa exempel redovisas av rådet.
Vidare säger rådet, om så många som 3 % av eleverna har haft sex med lärare, att det:
5. "finns starka skäl att tro att många av dessa lärare inte levt upp till yrkesetikens krav".
6. "men det är varje lärares eget ansvar att följa yrkesetiken"
7. "Lärarnas yrkesetiska råd kan bara uppmana […][berörda lärare] att allvarligt fundera över vilka konsekvenser detta kan få, framför allt för eleven."
Vi har alltså en yrkesetik, men det innebär tydligen inte att det går att säga att någon gör fel, det är upp till var och en att "fundera över" det hela. Allt enligt rådet. Vad i hela friden ska vi ha en sådan yrkesetik till? Eller sådant råd? Eller ser vi här ett exempel på Gunnel Colneruds "den kollegiala paradoxen"?
Rådet lyckas endast hitta ett tillfälle, då det är klart och tydligt etiskt förkastligt med en sexuell relation mellan elev och lärare, när eleven är under 15 år, eftersom det är förbjudet i lag.
Om det är lagstiftningen som avgör, vad ska vi då ha en yrkesetik till?
För att spetsa till det hela. Jag har inget problem att tänka ut att det är logiskt möjligt med en lycklig sexuell relation mellan en 13-åring och en 60-åring. Men jag har ingen anledning att föreställa mig att det tillhör annat än ett marginalfenomen. Och jag säger till dessa Lolita-ekvivalenta förhållanden: "Tyvärr, er lycka får stryka på foten till förmån för skydda alla de sexuellt utnyttjade."
Som filosofiska tankeexperiment, kan vi i det här fallet, enkelt skilja mellan det oproblematiska och det problematiska, men i det praktiska livet är inte den distinktionen möjlig att göra. Och det är i den världen yrkesetiken ska göra skillnad. Inte i någon esoterisk syrefattig tankevärld.
Det rådet säger med sin praktiska tillämpning av yrkesetiken, är att vi aldrig kan säga något intressant om kollegors etiska förhållningssätt. Och får detta en allmän spridning imploderar yrkesetiken. Detta är mycket allvarligt för lärarnas professionaliseringssträvanden. Yrkesetiken riskerar att hamna i en allvarlig legitimitetskris. Det är mycket allvarligt för det som kommer att utbildas till "god lärarsed".
Jag frågar mig: om rådet inte kan ta ställning i den här frågan, hur ska då en fråga se ut, som det kan ta ställning i? Just nu är vi på väg mot relativismens träskmarker.
Jag läser Yrkesetiska rådets pressmeddelande, med anledning av en artikeln i söndagens SVD, där det diskuteras om sexuella och romantiska relationer mellan lärare och elev.
Diskussionen som sådan är inte ny. På rådets eget diskussionsforum förekom en liknande, och märklig, diskussion hösten 2011. Och redan 2008 deltog rådet i ett radioprogram om ämnet "Förbjuden kärlek?"
Jag reagerar mycket starkt på rådets oförmåga att ta ställning i frågan, trots att pressmeddelandets rubrik antyder något annat “Lärarnas yrkesetiska råd stödjer inte lärare som har sex med elever”. De skriver (min numrering):
1. "Lärare bör agera på ett sådant sätt att man inte kan ifrågasätta deras yrkesetik."
2. "Det innebär bland annat att lärare har skyldighet att skydda elever mot skada och kränkning, att upprätthålla förtroendefulla relationer med sina elever och att inte låta sig otillbörligen påverkas vid bedömning och betygsättning."
3. "Allt detta kan ifrågasättas om en lärare har en sexuell relation med en elev,"
4. "men det är samtidigt inte en självklarhet att så är fallet. "
Punkterna 1-3 hänger ihop, men när punkt 4 adderas blir allt mycket otydligt. Menar rådet att det finns situationer där det är helt OK med en sexuell relation mellan elev och lärare på ungdomsgymnasiet? I så fall bör dessa exempel redovisas av rådet.
Vidare säger rådet, om så många som 3 % av eleverna har haft sex med lärare, att det:
5. "finns starka skäl att tro att många av dessa lärare inte levt upp till yrkesetikens krav".
6. "men det är varje lärares eget ansvar att följa yrkesetiken"
7. "Lärarnas yrkesetiska råd kan bara uppmana […][berörda lärare] att allvarligt fundera över vilka konsekvenser detta kan få, framför allt för eleven."
Vi har alltså en yrkesetik, men det innebär tydligen inte att det går att säga att någon gör fel, det är upp till var och en att "fundera över" det hela. Allt enligt rådet. Vad i hela friden ska vi ha en sådan yrkesetik till? Eller sådant råd? Eller ser vi här ett exempel på Gunnel Colneruds "den kollegiala paradoxen"?
Rådet lyckas endast hitta ett tillfälle, då det är klart och tydligt etiskt förkastligt med en sexuell relation mellan elev och lärare, när eleven är under 15 år, eftersom det är förbjudet i lag.
Om det är lagstiftningen som avgör, vad ska vi då ha en yrkesetik till?
För att spetsa till det hela. Jag har inget problem att tänka ut att det är logiskt möjligt med en lycklig sexuell relation mellan en 13-åring och en 60-åring. Men jag har ingen anledning att föreställa mig att det tillhör annat än ett marginalfenomen. Och jag säger till dessa Lolita-ekvivalenta förhållanden: "Tyvärr, er lycka får stryka på foten till förmån för skydda alla de sexuellt utnyttjade."
Som filosofiska tankeexperiment, kan vi i det här fallet, enkelt skilja mellan det oproblematiska och det problematiska, men i det praktiska livet är inte den distinktionen möjlig att göra. Och det är i den världen yrkesetiken ska göra skillnad. Inte i någon esoterisk syrefattig tankevärld.
Det rådet säger med sin praktiska tillämpning av yrkesetiken, är att vi aldrig kan säga något intressant om kollegors etiska förhållningssätt. Och får detta en allmän spridning imploderar yrkesetiken. Detta är mycket allvarligt för lärarnas professionaliseringssträvanden. Yrkesetiken riskerar att hamna i en allvarlig legitimitetskris. Det är mycket allvarligt för det som kommer att utbildas till "god lärarsed".
Jag frågar mig: om rådet inte kan ta ställning i den här frågan, hur ska då en fråga se ut, som det kan ta ställning i? Just nu är vi på väg mot relativismens träskmarker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
